Israelen Yehuda Gut hade en dröm som liten pojke
– att någon gång i sitt vuxna liv kunna bygga en Nalle Puh-park. Det var en dröm som aldrig gick i uppfyllelse – i stället blev Yehuda upphovsmannen till världens största australiska djurpark utanför Australien. Och den ligger i en naturskön omgivning inte långt från Gennesarets sjö, ni vet där Jesus gick på vattnet, i Galliléen i norra Israel.
Den norra delen av Israel är som en grön oas vid jämförelse med den södra delen, som mestadels
består av öken i olika former. Kring Gennesarets sjö fullkomligt dräller det av parker och rekreationsområden vid Golanhöjdernas sluttningar ner mot den lummiga grönskan. Det finns djurparker, nationalparker och rekreationscentra i mängder. Och dessa faciliteter
utnyttjas gärna av israeler som kommer från Jerusalem och Tel Aviv för att fira helg, som i Israel är fredag-lördag. Söndagen är för de flesta israeler en arbetsdag.
Som en trädgård
Hela sträckan i norr utefter Jordanfloden, som egentligen
är en lång förkastning som sträcker sig ner till Döda havet i söder, är som en blomstrande trädgård med dignande odlingar av bananer, vindruvor, apelsiner och tomater för att bara nämna några. Den stora skördetiden var just i maj, då vi besökte områdena i norr. Vid vingårdarna i Golanhöjderna framställs också av druvorna ett par av de allra bästa israeliska vinerna; Yarden
och Gamla. Men så var det ju det där med den australiska djurparken, Gan Guro, som har en säregen
bakgrundshistoria. Som ingressvis nämnts ville Yehuda
Gut som liten grabb någon gång bygga en Nalle Puh-park. Men olika turer under livets vandring styrde om hans planer. Yehuda, som växte upp på en kibbutz, hamnade bland annat i Australien, där han förstås
kom i kontakt med kängurur i olika former och format. De
gamla tankarna på en Nalle Puh-park fick ge vika för nya
tankar – varför inte fixa till en kängurupark hemma i Israel.
Charmtroll
Med de tankarna i huvudet reste Yehuda hem, frågade kibbutzrådet om de var villiga att satsa på detta projekt – en kängurupark. Yehuda var övertygande i sin ”slutplädering” inför rådet och fick klartecken att dra igång projektet som blev något i hästväg, om uttrycket
tillåts i kängurusammanhang.
Kängurur importerades från Australien och djurparken började så småningom att ta form. I dag finns 35 klappvänliga kängurur i parken – förutom de övriga
som finns i hägn. Men det är självklart de man kan kela
med som är de intressanta. Plus parkens tre koalor som är ena riktiga charmtroll, där de sitter i träden och äter hela dagarna. Uteslutande eukalyptusblad.
– Och så motionerar de – fem minuter om dan under ett
entonigt stönande, berättade Yehud.
Vi hade sån tur att vi kom precis under ett jympapass.
Den ena koalan flyttade sig mödosamt från ett träd till
ett annat via en träribba. Och mycket riktigt stönade djuret hela tiden. Det lät påfrestande i värmen.
Så efter en halv dags strövande
i värmen i känguruparken
var det skönt att kunna sänka ned sin omfångsrika lekamen i Gennesarets sjö. Det är ju inte alla som klarar av att gå på vattnet – även om jag försökte...
Den osannolika hunden Joker
Namn: Joker, hund
Ras: terrierkorsning
Familj: okänd, liksom åldern
Signalement: sandfärgad med utpräglat underbett, tovig
päls efter för mycket badande i saltvatten
Särdrag: utmärkt simmare, trivs ihop med delfiner
Äntligen fick jag möta honom – den helt osannolika
hunden Joker, som simmar omkring med delfinerna vid
Dolphin Reef i israeliska Eilat. Vid ett par tidigare besök
just vid delfinrevet har jag missat Joker – eller så var han inte där just då. Men den här gången var jag bättre påläst och fick en egen ”pratstund” med denna härliga individ – med ett utseende som bara en tik kan älska...
Hela historien kring Joker är minst sagt märklig.
Plötsligt en dag år 2000 kom han till delfinrevet
utanför Eilat. Han rusade direkt ner till bryggan
och lade sig där för att spana in de sex delfinerna, som
lekte i Röda havet tillsammans med sina skötare. Lika
plötsligt som han kom var han borta. Men proceduren
upprepades dag efter dag. Jokers fascination för delfinerna var av det förunderliga slaget. Han kunde tillbringa timmar i sträck på bryggan och bara stirra på delfinerna, som efter en tid började stirra tillbaka på den märkliga varelsen på bryggan. De till och med började nojsa och spruta lite vatten på Joker.
Efter en tid kunde inte Joker hålla sig längre. Han tog språnget ut i det okända – hoppade i vattnet till delfinerna. Sen dess har Joker och delfinerna varit så gott som oskiljaktiga och de simmar med varandra nästan varje dag. I djurens värld finns minsann inga barriärer mellan raserna.
Det är härligt att uppleva.
Hur gammal Joker är vet ingen med bestämdhet.
En delfinskötare gissade på ”omkring tio år”.
Hans ursprung är också okänt. Numera liftar han
med någon ur personalen vid delfinrevet in till Eilat för
att nästa dag åter vara på plats. Ibland tar någon med
honom hem över natten. Men Joker är inte som andra
hundar – han är en mycket självständig individ och sannerligen inget flockdjur, vilket han som hund borde vara.En liten stund på tu man hand fick jag med denna toviga lilla gynnare på bryggan.
Snart nog hade jag hans tass på min arm som i en bön:
”klia mig lite till”.
Självklart hörsammade jag denna bön och det tövade
inte förrän han stjälpte sig på bryggan och lade sitt toviga huvud i mitt knä.
Då njöt Joker – men frågan är om inte jag njöt mer.
Om du nån gång kommer till delfinrevet i Eilat
– missa inte charmtrollet Joker.
Det är inte ett råd, det är en uppmaning.
Läs mer om Per-Inges resor till Israel i Katrineholms-Kuriren.